Namnskick
Vanligt sätt att namnge sina barn
Ett vanligt sätt förr att namnge sina barn var att döpa sönerna, först efter farfar, farmor och far. Ett exempel från mig själv är Anders Persson (f i Husby-Oppunda) och Brita Ersdotter (f i Råby-Rönö) där deras tre första barn var Per Andersson (f 1796 i Blacksta), Erik Andersson (f 1798 i Blacksta) samt Anders Andersson (f 1801 i Lid).
Samma sak gällde döttrar, efter farmor, mormor och mor. Dog ett barn tidigt (vilket inte var helt ovanligt) var det ofta nästa barn som fick det namnet igen.
Dock finns det självklart undantag, och det ofta. Men detta var ett vanligt sätt att ange namn till barnen.
Min fru har i Turinge åtminstone tre stycken Olof Olofsson efter varandra som anor. Olof (1710-1783), dennes son Olof (1757-1819) samt dennes son Olof (1786-1865).
Efternamn
Bland allmogen var det inte så vanligt med släktnamn, utan då hade personerna oftast ett så kallat patronymikon (vilket är latin för fadersnamn). En son fick helt enkelt sin fars namn plus sson efter och dottern fick sin fars namn plus sdotter. Dessa ärvdes inte, och en person hade samma namn från sin födelse till sin död.
Däremot förekommer det släktnamn också, om man bortser från präster och adelsmän så har det oftast med att personerna lever där det är mycket folk (Borgare = städer, Smeder = bruk osv...).
Även soldater fick namn (=mycket folk), så kallade soldatnamn, men dessa ärvdes inte, däremot kunde en efterträdare till en tidigare avliden eller avskedad soldat få samma namn (som ofta följde med rotens nummer).
Ett vanligt sätt förr att namnge sina barn var att döpa sönerna, först efter farfar, farmor och far. Ett exempel från mig själv är Anders Persson (f i Husby-Oppunda) och Brita Ersdotter (f i Råby-Rönö) där deras tre första barn var Per Andersson (f 1796 i Blacksta), Erik Andersson (f 1798 i Blacksta) samt Anders Andersson (f 1801 i Lid).
Samma sak gällde döttrar, efter farmor, mormor och mor. Dog ett barn tidigt (vilket inte var helt ovanligt) var det ofta nästa barn som fick det namnet igen.
Dock finns det självklart undantag, och det ofta. Men detta var ett vanligt sätt att ange namn till barnen.
Min fru har i Turinge åtminstone tre stycken Olof Olofsson efter varandra som anor. Olof (1710-1783), dennes son Olof (1757-1819) samt dennes son Olof (1786-1865).
Efternamn
Bland allmogen var det inte så vanligt med släktnamn, utan då hade personerna oftast ett så kallat patronymikon (vilket är latin för fadersnamn). En son fick helt enkelt sin fars namn plus sson efter och dottern fick sin fars namn plus sdotter. Dessa ärvdes inte, och en person hade samma namn från sin födelse till sin död.
Däremot förekommer det släktnamn också, om man bortser från präster och adelsmän så har det oftast med att personerna lever där det är mycket folk (Borgare = städer, Smeder = bruk osv...).
Även soldater fick namn (=mycket folk), så kallade soldatnamn, men dessa ärvdes inte, däremot kunde en efterträdare till en tidigare avliden eller avskedad soldat få samma namn (som ofta följde med rotens nummer).
Kommentarer
Trackback
